Mannen med Guldhjälmen

– om brotten som ledde till att Norges bästa kusk stängdes av på livstid 

Han var en av Norges mest respekterade och framgångsrika travtränare och -kuskar.  Under 90-talet tog Atle Hamre hem segern i lopp som Åby Stora Pris, Forus Open och Hugo Åberg Memorial. Men bakom den glamorösa fasaden utspelade sig ett drama, som skulle chockera travvärlden under en lång tid framöver.

Thor Christensen, en skeppsredare och familjefar från norska Sandefjord mötte den talangfulle och respekterade travtränaren och -kusken Atle Hamre första gången 1988. Hans familj hade sedan länge bedrivit hästverksamhet på gården Skogan, främst inom galoppsporten. Men relationen till Hamre skulle bli något utöver det vanliga och snart skrev de ett kontrakt om att kusken kunde använda området runt hans gård för sin träningsverksamhet under tio års tid.

Familjen Christensen och Hamre blev snabbt nära vänner. Thor Christensens barn fullkomligen avgudade den charmige kusken och inget ska ha gått upp emot att få en godnattkram av honom. Dessutom blev de båda männens fruar goda vänner. När Christensen senare fick problem med sitt äktenskap var det Hamre han vände sig till.

Christensen skulle också komma att bli ägare till några av de hästar som Hamre tränade. Duons största framgång tillsammans kom med hästen Super Gleam, som vann treåringseliten på Solvalla 1990.

Ett brutet kontrakt 

Året var 1992 när Thor Christensen bestämde sig för att lägga ner allt engagemang i travsporten. I en intervju med en norsk hästsportstidning gav han intrycket av att vara trött på det, men faktum var att han förlorat miljonbelopp på sporten.

Med detta upphörde tioårskontraktet med Atle Hamre, som var allt annat än nöjd med beslutet. Inte bara hade han förlorat sin träningsanläggning, utan även en av sina främsta hästägare. Enligt hans advokat fick han en miljon kronor för sveda och värk samt tre månaders hyra som kompensation.

Utpressningen börjar

”Thor, du är en slusk – vi vet allt – vad du sysslar med och var du befinner dig, oavsett när.” Detta meddelande mottog Thor Christensen i början av 1993. Han skulle dela upp 500 000 kronor i två kuvert och leverera på Bjerkebanans framsida vid huvudingången. Helge Johnsen, som var Christensens högra hand, anmälde händelsen och polisen gillrade en fälla. Utpressarna ändrade dock plats för överlämnandet och fällan misslyckades.

Det här var Thor Christensens enda möte med vilka han trodde var utpressarna. Efter detta gick allt genom Atle Hamre, enligt Christensens advokat Sverre Holm. Hamre berättade enligt denne om att en finsk-rysk zigenarmaffia skulle befinna sig på hotell Atlantic i Sandefjord och att de hade med sig ett avkapat finger i en glasburk. Dessutom ska han ha berättat om att hans bil blivit beskjuten och att han blivit misshandlad framför sin fru.

Obehagliga hot och misstankar mot Atle Hamre

Thor Christensen och Helge Johnsen skickade 1995 varsin jakthund till träning hos en professionell hundtränare i ett fjällområde vid Rjukkan. Under ett träningspass försvann båda hundarna och hittades döda ett dygn senare. Obduktionsrapporterna visade att deras död varit smärtsam, vilket tog hårt på de båda männen.

Dessutom började Thor Christensen att få problem med att betala utpressarna. Då kom Atle Hamre till undsättning genom att låna honom pengar. I samband med detta skrev han under skuldebrev på tio miljoner till Hamre. Flera av Christensens handelsförbindelser och nära samarbetspartner ska dock upprepade gånger ha varnat honom angående kusken.

Om Thor Christensen såg Atle Hamre som en vän och ett stöd mot utpressarna eller om han var trevlig mot honom av rädsla finns det olika uppgifter om. Enligt Hamre själv mottog han endast sex miljoner kronor, vilka han lämnade vidare efter att Christensen bett om hjälp. Han sa sig även ha rekommenderat sin vän att anmäla situationen.

Utpressningens sista del

I slutet av utpressningen försökte utpressarna få Thor Christensen att tro att han skulle bli bestraffad för att han betalat pengar till dem. Hans stora respekt för polisväsendet användes emot honom och under 1998 växte summorna kraftigt. Den näst sista utpressningen vid årsskiftet bestod av fyra gånger 250 000 kronor och den sista, som skedde i januari 1999 uppgick till 139 000 kronor i så kallade resepengar.

Utpressarna visste dock inte att Thor Christensen i november 1998 anförtrott sig åt sin advokat, Sverre A Holm. Christensen ville vid det tillfället fortfarande inte gå till polisen, då han trodde att han snart skulle få dokument från utpressarna, vilka visade vem som egentligen låg bakom. Advokaten ska trots detta ha tagit kontakt med justitieministern och strax därpå dök polisen upp hos Christensen. I februari 1999 började han prata och utredningen tog fart.

Hela artikeln om vänskapen mellan Hamre och Christensen och utpressningen kan du läsa på

Greps inför storloppet

I rampljuset levde den norske stjärnkusken i en fortsatt framgångssaga. Under 1990-talet gjorde Atle Hamre succé på banorna och kammade hem segern i flera prestigefyllda lopp. Till de största hörde segern med Prince Mystic i Åby Stora Pris 1991, vilket du kan se på

och med Rite On Line i Hugo Åberg Memorial 1997, vilket du kan se på

Under våren 1999 var förberedelserna inför Elitloppet med en av favoriterna Rite On Line i full gång för den då 39-årige Atle Hamre. Men den 19 maj 1999 greps han på väg till Bjerke travbana. Han begärdes häktad dagen därpå i norska Larvik, misstänkt för utpressning, olaga hot samt människorov. Förutom Hamre greps även en 40-årig svensk i Stockholm, som tidigare blivit dömd för utpressning och torpedverksamhet. Mannen utlämnades till Norge.

Dom och avstängning

Den 1 december 2000 föll domen för Atle Hamre. Åklagarens krav på den strängaste domen för utpressning – fem års fängelse – beviljades av domaren. Dessutom dömdes han att betala 18,6 miljoner norska kronor till Thor Christensen. Atle Hamre fortsatte även efter domen att neka till alla anklagelser om utpressning och överklagade domen.

Strax efter att domen fallit stoppade DNT (Det Norska Travsällskapet) även Atle Hamre från att tävla och träna under tio års tid, något som kusken ansåg förstört hela hans livsverk.

Efter överklagan och nya prövningar av fallet föll den slutgiltiga domen inte förrän i december 2002. Hamre vek aldrig från linjen att han var oskyldig, men domstolen i Agder gick helt och hållet på Christensens linje. Man ansåg att Hamre lyckats utpressa skeppsredaren på så mycket pengar och under så många år, då Christensens personlighet möjliggjort detta. Enligt flera vittnen i rätten är han naiv och godtrogen samtidigt som han inte har någon hög självkänsla. Han beskrevs som ängslig och rädd för konflikter, samtidigt som han har en hög moral. Domen som först fallit kvarstod.

Fängelsetid och planen på hämnd

Atle Hamres första år i fängelse spenderade han i Skien-fängelset, där han fick spendera 23 timmar av dygnet i sin cell. Han efterfrågade en förflyttning och fick sin vilja igenom. Därefter kunde han spendera resten av sin fängelsetid i kombination med straffarbete i en bilverkstad. Efter att ha skött sig exemplariskt i fängelset släpptes han ut tidigare än beräknat. Och trots att han av många nu sågs som en simpel brottsling planerade han redan i fängelset sin comeback på travbanan. I en exklusiv intervju med den norska tidningen Verdens Gang 2005 berättade han att han ska sitta i sulkyn igen om ett år.

 

Måndagen den 3 juli 2006 gjorde han sin comeback på Drammen travbana. Med hästen Giggle Face lyckades han köra hem en tredjeplats i sitt första lopp på flera år. Under några månader såg det bra ut för kusken. Han tog hem segern i flera lopp. I september körde han hem en seger med 80 000 kronor i potten med hästen Archipelago på Solvalla. Medierna började skriva om att han var på väg tillbaka på allvar.

Åtalad och dömd på nytt

Men i slutet av mars 2007, inte mer än nio månader efter att han blivit utsläppt från fängelset, var det dags igen för Atle Hamre frihetsberövas. I juni samma år meddelade den norska Påtalemyndigheten att man bestämt sig för att åtala kusken. Norska travförbundet drog in hans tränarlicens. Den här gången var det den norske hästägaren Trond Wilhelmsen, som anmält Hamre. Återigen för utpressning.

Atle Hamre skulle enligt åtalet ha instruerat fem män att tvinga Wilhelmsen att ta ut 500 000 kronor den 15 mars. På banken fattade man misstankar och kontaktade polisen, vilken i sin tur grep de fem männen. En av dem pekade ut Hamre som sin uppdragsgivare, något som han själv förnekade.

I januari 2008 förklarades Atle Hamre skyldig till anklagelserna om utpressning och han dömdes av Kristiansand tingsrätt till fyra års fängelse. Enigt tingsrätten fanns det klara bevis på att Hamre med hjälp av fem torpeder försökt pressa Trond Wilhelmsen på 2,5 miljoner kronor den 15 mars 2007. Liksom i tidigare fall hävdade Atle Hamre hela tiden sin oskuld.

Avstängd på livstid

2009 beslutade DNT att stänga av Atle Hamre från travsporten på livstid, då man ansåg att han orsakat den norska travsportens rykte allvarliga skador. Han får inte ens beträda en travbana i Norge längre. Sedan han avtjänat sitt fyraåriga fängelsestraff har han tagit fallet upp i rätten flera gånger utan framgång.

Efter att ha förlorat i tingsrätten tog han fallet till Lagmansrätten, vilket är den norska motsvarigheten till Hovrätten. I juli 2014 gav rätten DNT rätt i fallet och avstängningen kvarstår. ”Jag inser att jag kört mitt sista lopp. Min kamp mot DNT är över och jag måste acceptera mitt nederlag. Jag ger mig nu.” Så uttalar sig Hamre i en intervju med Trav- och Galoppnytt i samband med att domen fallit.

Atle Hamre medverkar i programmet – På oppløpet (2016)

2015 hamnade Atle Hamres bror Frode Hamre i blåsväder efter att Atle kört hans träningshästar vid Jarlsbergs travbana medan han befann sig i Thailand på semester. Medierna rapporterade om att Frode riskerade att förlora sin tränarlicens. Så blev som tur var för Frode inte fallet, men han lär inte låta brodern köra hans hästar vid travbanan igen…

Atle Hamre och lagen:

Han har vunnit över 2000 travlopp, men även innan de grova utpressningsdomarna hade Atle Hamre problem med lagens långa arm:

  • 1989 åtalades han för att, tillsammans med inkrävaren Espen Lie, ha försökt kräva in ett större belopp. Han friades i fallet.
  • 1991 åtalades han för att ha brukat tvång i samband med en hästaffär. En annan person tog dock på sig skulden och Hamre klarade sig undan med 500 kronor i böter.
  • 1996 dömdes han till villkorlig dom efter att ha överträtt tullagen samt gjort sig skyldig till momsbedrägeri.
  • 1998 dömdes han till att betala 15 000 kronor i böter efter att hästen Lamitech Comanche vunnit ett Ulf Thoresens Minneslopp. Hamre vägrade sedan att låta hästen dopingtestas och när han väl testades var provet positivt. Hamre vägrade dock att betala och friades senare från domen.